till en ständigt skiftande roman i fiktiv dagboksform
Jag skriver ned vad som händer mig – inte med någon specifik läsare i åtanke, inte av organisatorisk nit och inte för något i förväg planerat projekt, utan mest för att jag gillar tanken på lämningar. Det här är mitt bidrag till framtida historiepussel. Jag funderar på att gräva ned skatter också. En mobiltelefon här, en kamera med halvfyllt minneskort där. Men jag hålls tillbaka av den någorlunda objektiva betraktelsen att det verkar en smula sinnessjukt. Jag är inte sinnessjuk. Jag är bara väldigt entusiastisk inför att uppgå i historien.
Och jag vill bli begravd hel. Ingen kremering för mig tack. Visst, jag kan tänka mig att utelämna ett organ eller två, om någon nu skulle finna användning för dem, men mina benknotor ska ligga i jorden, i väntan på att likt en inkomplett Lazarus plockas upp och väcka skugglika aningar om ett liv för länge sedan levt.
Jag föreställer mig att mina kvarlevors högsta önskan vore att bli föremål för en Kol-14-analys.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar